Skip to content

Text av Gustaf Grapengeisser för utställningen På samma djupa vatten som du 2019

…uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden (Bibeln 1:a Mos. 1:26-28).

Vi lever i en värld fylld av bilder. Bilderna realiseras inom oss, det är där de får liv. Gradvis blandas de yttre bilderna med dina inre föreställningar. När du läser den här texten ser du också bilderna.

1. En flicka med hårt knutna flätor korsar ett stormigt Atlanten i segelbåt 2. En man tar de få stegen ner i en mörk källare för att slåss med okända 3. Snön brinner
4. Sanden rinner oss ur händerna.

Vi lever i en föreställningsvärld. I skådespelarsamhället finns inga huvudroller, alla är förpassade till att agera inför andras blickar. Bilder bor i mediet liksom vi själva bor i våra kroppar. Bilderna ägs inte av oss, de bärs och förmedlas vidare mellan olika medium likt nomader, de gästar endast våra sinnen som spår och märken av bilder vi uppfattat genom yttre intryck. De sätter vår fantasi i rörelse och förmedlar idéer och skapar begär, de transformeras för olika ändamål. De korrumperar kort sagt vår fantasi och dominerar våra drömmar.

Tänk dig alla dessa bilder som en passiviserande och normskapande scen för det sociala spelet, ett skådespelarsamhälle där din roll är bestämd utifrån en på förhand given regi. Finns det en väg ut ur allt detta? Ett alternativ presenteras av Guy Debord som manar oss till delaktighet genom aktivering. Guy Debord påkallar konsten att konstruera alternativa situationer som konkurrerar med den hegemoniska världsbilden och därmed öppna upp för nya sätt att vara tillsammans. Det är dags att se alternativen bortom motsättningarna och göra uppror mot de förutbestämda reglerna för spelet. Så frågan är nu, vad kan du föreställa dig? Det är en värld som står på randen till katastrofen och då finns också möjligheter till något nytt.

När personer med sinsemellan motstridande intressen försätts i ett gemensamt dilemma brukar man bildligt säga att de sitter i samma båt. Det är en bräcklig farkost och det gäller att hålla ihop mot alla odds för att klara resan. Att befinna sig på djupt vatten kräver uppmärksamhet.

Naomi Klein beskriver i inledningen av sin bok This Changes Everything hur ett passagerarflygplan sommaren 2012 sjunker ner och fastnar i den varma asfalten på Washingtons flygplats. Hon beskriver en värld där försäkringsbolag säljer försäkringar till techmiljonärerna i Kalifornien. När skogen brinner kommer den privata brandkårens helikoptrar vattenbomba hos dem som betalat en premie. Hon beskriver en föreställning om framtiden. Det finns saker vi kan föreställa oss, men det finns också saker vi inte kan föreställa oss.

Forskningen har känt till sambandet mellan utsläpp av koldioxid och atmosfäriska temperaturhöjningar i mer än hundra år. Den första globala klimatkonferensen hölls i Geneve 1979. Det är berättelsen om människan som gör anspråk på att dominera naturen men som nu håller på att förlora sin upphöjda position. En mänsklighet som tappar fotfästet där marken rör sig under oss.

I allkonstverket går ingen säker, där finns inga åskådare. Samtidigt som det uppmanar dig att agera monterar det ner konstens tolkningsföreträde. Allkonstverket ber dig att forma dina egna visioner. Det är faktiskt upp till dig att se verkligheten som den är och bestämma din egen roll i allt detta. Du står i ett rum där en båt hänger i trädtopparna och du får konstruera din egen stjärnhimmel, dina egna drömmar, din egen föreställning om framtiden.

Gustaf Grapengiesser
För utställningen På samma djupa vatten som du, Ystad Konstmuseum 2019.