2012

Fictional Novel,  200 pages, divided in to 80 chapters, only text.
The book exists in two versions- one Swedish (white cover) and one English (black cover)

a limited first artist edition of the book has been released Spring 2012

Artist Edition Signed and Numbered  can be ordered via ettasafve@yahoo.com  (20 Euro + shipment)

The book is set in a place far up north where clouds has been sent to snow. A snow that no longer wants to melt. There are people there. While the reflections in the snow and the increasing light fades the horizon – they wait.

Utdrag från boken Svenska (scroll down for English)

Utdrag 1.

/Hon skrev ner iakttagelser på små papperslappar och gamla kuvert. Ibland på den svarta tavlan. Vad som helst som låg närmast.  Slarvig och otydlig är stilen, som om hon misstänker att det är det enda sättet som skulle kunna lämna tillräckligt mycket utrymme för att formuleringarna ska kunna fånga det som inte låter sig fångas. Orden är begränsande. Inte världen./

Utdrag 2.

“Ibland öppnade sig himlen. Skarpt blått. Isblå. Vi visste inte längre säkert. Ju mindre färg man ser desto mindre färg läser man in. Jag hade trott att det var tvärtom. Att en färgskiftning mot kristallklart vitt skulle studsa mot ögat. Istället fräts den ut. Blå blir isblå blir is.”

Utdrag 3.

“…

Bevis.
Luta sig framåt för att uppfatta intervallerna i den andres rytmiska andhämtning.
Här stod andedräkten ut som ett moln utanför kroppen. En befästning av kylan och ett bildbevis på att de var. Tydliggjorde gränsen mellan de som andades och de som icke andades. Redan på avstånd fanns den där. Molnet som intygade att vi fanns.

- Står du vid strandens kant och blickar ut över havet är horisonten du ser cirka fem kilometer bort, sa hon.
- Beräkningen står i relation till jordens krökning och varierar med din höjd över havet, sa jag.

Som liten kunde hon låta sig förvandlas till lätthet. Då hade hon ofta vandrat sida vid sida med den gamle. Blickarna riktade långt bortom gränsen för omgivningens slut. Den gamle oavbrutet mumlandes ord otydbara för henne. Långa ohörbara berättelser som viskandes tog form.  Hon lät sina steg guidas genom de ordlösa berättelserna och de knarrande skornas fäste.  Det var inte ordens eventuella betydelse utan ordens varande som öppnade världen för henne under de stunderna. Vetskapen att det i den andre fanns en parallell värld som ännu inte var skriven. Ett magiskt mellanrum med en öppen dörr på glänt. Gåendes vistades hon så i ett gläntande tillstånd. Förnimmelsen av världens vidd.
Nu.
Var det någonsin för kallt för att snöa. Nej, var svaret.”

EXCERPTS FROM THE BOOK (ENGLISH VERSION)

Excerpt 1.

/She wrote down her observations on little pieces of paper and old envelopes. Occasionally on the blackboard, whatever was close at hand. The writing was messy and unclear, difficult to read, as if she senses it is the only way to leave it open enough to describe the non describable. Words are limited, not the world./

Excerpt 2.

/Occasionally the sky would open up. A sharp blue. Ice blue. We couldn’t tell for sure anymore. The less color you see the less color you are able to grasp. I would have thought it to be the other way around, that the slightest tint against all that white would explode before the eye. Instead it burns through and fades. Blue becomes ice-blue becomes ice./

Excerpt 3.

/Glancing at the watch. It is early afternoon, two o’clock. It felt as if it was five, even six. The day was already slipping away. If I wouldn’t have followed this prolonged and gradual development over the last couple of months I would have thought that my watch was running slow. And now I become uncertain, perhaps it is slowing down.
The man with the half smile approached. I asked him if he knew what time it was. Just to double check.
- Five to five, answered the man with the half smile.
-Are you sure?
-Yes he nodded, according to the time zone I live in.
- You have your own time zone?
-Yes. I chose it myself, a long time ago now, when the ice settled.

And then he told me that at the North Pole you can decide which time zone you would like to have, that the North Pole doesn’t have a fixed time zone. If one would wish to preside there one chooses the time zone most fitting to ones needs or point of view. Possibly, in reasoning one could take departure from the eventual place one would like to arrive at. And then one could change ones mind, of course. If that felt right. Keep the possibilities open for another time, sort of speak. Well we are not at the North Pole but he had somehow felt it appropriate to deliver himself from time zones. Keep all possibilities open. He hurried away./