Skip to content

INSTALLATION – PERFORMANCE

I will not be sad in this world 2017
a collaboration between Etta Säfve & Jona Elfdahl
– Gylleboverket at Skånes Konstförening, Malmö
Installation in 3 rooms with objects, sound, smell and performance
The desert.
A 100 m2 clay floor was built in the exhibition hall, drying up leaving cracks like in a solidified desert. A tree was digged up with it’s roots and moved in to the room. Living flowers and plants where attached to the tree and kept alive through a water pipe system. The room was filled with an artificial smell of flowers and a recorded sound from grasshoppers.
To enter the room, the public was asked to take their shoes off.
On the opening night a performance was held where every visitors feet were carefully washed before entering the room. Cast: Marry An Carlsson
A ritual on chello was performed as a sound piece in the entrance room. Performing artist: Amit Sen
   
The tear.
In the other room the visitors was asked to enter one by one to sit down on a chair. On the chair they were asked to close their eyes while a drop of water were placed on their cheek. The visitor was the left alone in the room while the drop ran down their cheek like a tear.
The sound of a heartbeat.
The personel of the exhibition hall where asked to choose between a artificial heartbeat or a living heartbeat when opening the exhibition. If they made the choose of a living heartbeat, a microphone was attached to their heart and the sound went out in loudspeakers. If choosing artificial, the sound of a recorded heart could be heard in the loudspeakers.
The libary.
A inhereted libary was placed in the entrance.
One flower to every person 2017
a collaboration between Etta Säfve & Jona Elfdahl
– Gylleboverket at gallery Verkligheten, Umeå
Installation with sound, flowers, wood, smells, rituals, and a fire that kept on burning through out the exhibition
 (detail from installation)
Exil 2017
a collaboration between Etta Säfve, Jona Elfdahl & Elin Maria Johansson
Gylleboverket at Gallery Verkligheten, Umeå
Installation with sound and light
A party to cover the silence 2017
an exhibition in two parts
A party to cover the silence (part 2)
sitespecific installation/performance/social skulptur
Gylleboverket, Östra Vemmerlöv April 2017Elin Maria Johansson, Jona Elfdahl, Etta Säfve
with Nikki Nicola Berg

A Party to cover the silence 2017
an exhibition in two parts
A party to cover the silence Part 1
sitespecific installation
sound, candels,  video projections
Gylleboverket, Östra Vemmerlöv April 2017
 collaboration between Elin Maria Johansson, Jona Elfdahl, Etta Säfve in collaboration with Michel Wenzer

 

Exil I 2017
a collaboration between Etta Säfve, Elin Maria Johansson ,Jona Elfdahl – Gylleboverket & sound composer Michel Wenzer
Gylleboverket at Verkstad Konsthall, Norrköping
Installation with sound and an island build up from roots, growing moss and plants.

The Enchanters/Besvärjarna
a collaboration between Etta Säfve, Elin Maria Johansson ,Jona Elfdahl – Gylleboverket & sound composer Michel Wenzer
sitespecific soundwalk and installation at Inter Arts Centre, Malmö 2016
sound walk and installations in 5 rooms of IAC using sound, film, objects, smells & rituals

4 1 3 8
7
Medan jorden snurrade stod stjärnorna stilla 2016
Scenario 4 (Signalererskan)
samarbete mellan Etta Säfve & Elin Maria Johansson
Installation, Gylleboverket
objekt, ljus, videoprojektioner, ljud
pask7
pask6
pask5pask1pask2  pask4
“Det finns ett folk som gör stjärnorna”
I en turbulent tid av folkvandring och rotlöshet har vi arbetat tematiskt utifrån frågor som rör mänsklig isolation, längtan efter tillhörighet och önskan om att få stanna till. Med utgångspunkt i en faktabok om nödsituations navigering till havs, fyren som varning för fara och signal om en trygg hamn, eldar och lockrop, har vi i detta verk skapat karaktären Signalereskan och installationen Medan jorden snurrade stod stjärnorna stilla.

Installationen bestod av ett ca.100m2 stort rum med borrade hål i väggarna där dagsljuset kunde lysa igenom. På golvet satt en skulptur i mänsklig storlek. En video var projekterad direkt på väggen med bilder av ett hav, gryning över ett berg och eld i en skog. Ur högtalare hördes en berättelse följd av en röst som sjöng.

———————————————————————————————————————
Diamonds are forever 2015

Disappearande act III (Disappearance of the crime into its perfection)

– “a diamond that burn disappear without a trace”.

Performance – Burning a diamond
material: diamond, gas torch, graphite, glass, sand, cole

————————————————————————————————-

Diamonds are forever
Disappearance Act II (Disappearance of the crime into its perfection)

2014-15-
“A diamond that burns disappeares without leaving a trace”

Object, burnt diamond in glassbowl
View from studio

This work was made possible with thanks to Gamla Västers Diamanter, Malmö

bevis

———————————————————————————————————————

Position 1-4 De stod sida vid sida 2014

i samarbete med Elin Maria Johansson och Jona Elfdahl.

En scenisk installation och ljudverk på Gylleboverket.

position

“Välkomna. Det här var deras plats. Han bar världen på sina axlar. Hon gick efter och plockade upp skärvorna.”

Besökaren blir genom en guide i hörlurar ledsagade genom en scenisk installation uppbyggd på Gylleboverkets mark. Som vid en arkeologisk utgrävning får publiken instruktioner att följa med runt platsen för två människors liv. Bland skroten  står en dukning fortfarande kvar på ett mossbeklätt bord. Röken från den eld  som en gång hållts vid liv och ännu inte falnat ligger kvar i luften. Ett skeende som återupprepats, en cirkel som sluts och plötsligt är det inte längre deras historia, utan vår.

.

grind position

——————————————————————————————————————–

Efter dig 2013

I samarbete med Marie Hauge Jensen, Jonas Frankson,Elin Maria Johansson och Jona Elfdahl.

Performance 40 min.

Dialog, elektromusik, videoprojektioner, och ljus.

Efter dig 10

Performance framfört av Marie Hauge Jensen & Jonas Frankson på Gylleboverket

Performanceföreställning med utgångspunkt i genusfrågor.
Framförd i en 30 m lång hangar med scener i varsin ände.
Aktörerna höll monologer om ensamhet och kärlekstörst i var sin ände medan publiken rörde sig fritt i det stora rummet.
Vid en given tidpunkt uppmanades publiken att vara en aktiv del av föreställningen genom att lyfta den manliga aktören och bära honom över rummet.
Därefter övergick monologerna till en dialog, i vilken aktörerna under samtal och genom fysiska medel utmanade sina personliga barriärer.

4