Gylleboverket skapar både lugn och varningssignaler
Konstnärsgruppen Gylleboverket har skapat en totalinstallation på Ystad konstmuseum. Birgitta Rubin upplever både mörker och ljus, katastrofvarningar och lugn gemenskap.
Utställning
Recension: Gylleboverket sprider lugn och gemenskap i Ystad – DN.SE 2019-12-04 20(34
”På samma djupa vatten som du” Gylleboverket Ystad konstmuseum. Visas t o m 5/1 2020
Gylleboverket är en plattform för konstnärer, ett nätverk med bas på ett före detta skrotupplag och sågverk utanför Östra Vemmerlöv på Österlen. Där finns numera en Folkets Bio-filial och olika rum för utställningar, workshopar och scenkonst. Den icke-kommersiella och processbaserade verksamheten bygger på ”kritiskt tänkande, värme och delaktighet”. Själv hade jag en av sommarens bästa konstupplevelser på Gylleboverkets återkommande performancefestival.
Nu är den generösa konstnärsgruppen aktuellt på Ystad konstmuseum, med en interaktiv utställning som fyller tre rum. Gylleboverkets huvudansvariga Etta Säfve och Jona Elfdahl har tillsammans med Shelley Sharr från Göteborg skapat en totalinstallation med skulptur, naturmaterial, film, text och ljudkonst. Ljuddesignen är gjord i samarbete med Jonas Åkesson och denna suggestiva ljudmatta binder samman de mörklagda rummen.
För att komma i rätt stämning får publiken först lyssna på ett ljudspår som handlar om stjärnorna och den oändliga rymden, som vi alla delar. Även utställningstiteln ”På samma djupa vatten som du” kommunicerar gemenskap och ett förhållande till naturen – men också att det är sent på jorden.
Ett ödsligt sandlandskap med små kullar är uppbyggt i det centrala rummet, omgärdat av filmprojektioner i olika skalor. Filmerna utspelar sig i skiftande landskap och årstider, och kameran glider mellan närbilder och vida vyer. Det uppbyggda landskapet syns ibland fortsätta in i de filmade utsikterna.
På filmdukarna pågår olika sorters hemlighetsfulla aktiviteter och ritualer. På en liten skärm står människor i ring och håller varandra i händerna, försjunkna i någon form av besvärjelse. På en annan duk får en äldre kvinna håret avklippt och vandrar därefter ut i havet för ett slags dop. I ett tredje parti signalerar personer med eldar, spegelreflektioner eller blinkande ficklampor – filmklipp inskickade av vänner runt om i världen. Även det idylliska landskapet runt Gylleboverket är filmat, med människor stående runt ett rostigt båtvrak på torra land.
Associationerna går osökt till båtflyktingar och klimatkatastrofer, men också till sammanhållning och frivilliga hjälpinsatser.
I ena sidorummet är en en skraltig båt uppbyggd på plats av spillvirke. Båten i sig är en stark symbol för resan och kan även föra tankarna till Noaks ark, därtill en tynande fiskerinäring längs den österlenska kusten. Även denna båt ligger på land och en punktbelyst, snurrande skulpturgrupp skapar ett skuggspel, som ger illusionen av ett dansande par.
Möjligen handlar det om sista dansen men i det tredje rummet är stämningen mer meditativ. Besökarna får ta av sig skorna och gå på en matta där en film är projicerad, en loop med en man som flyter i en simbassäng till ljudet av flygplan. Publiken ”går på vatten” och allas våra skuggor samspelar med mannen och vågrörelserna.
Varje besökare får skapa sin egen berättelse utifrån detta drömska flöde av rörliga bilder, objekt och ljud. Salarna är visserligen nedsläckta men ljusglimtar finns överallt och mörkret känns aldrig hotfullt, snarare som en uppmaning till koncentration.
Jag går ut från det mjuka mörkret, lugn och samlad. Att utställningen drar till sig meditationsgrupper är ett fint kvitto.
TEXT
Birgitta Rubin