The Other Tiger
“…printing its tracks in the muddy margins of a river whose name it does not know…” J.L Borges
Den Andra Tigern
“…lämnar sina avtryck längs den leriga kanten av en flod vars namn han inte känner…”
Is home where we put our hat?
Längtan. Att känna tillhörighet.
I en globaliserad värld där media fixeringen är stor och budskapet är att vi kan välja allt från diskmedel till bosättningsplats- vilka är vi och var hör vi hemma?
På vilka platser eller i vilka tillstånd känner vi oss närvarande.
Föreställningar, förutsättningar, förhoppningar.
Flyktingar, nomader, resande, bofasta.
Symboler, facebook uppdateringar, normer.
Ideal, vänner, familj, arbete.
Platser, dofter, minnen.
Vad är det som bygger en identitet och hur förhåller vi oss till det som representerar oss. Hur ser förhållandet till det förflutna och till vårat nu ut.
Vilken är vår relation till naturen.
Kan man egentligen vara eller bli någon annan än den man är, och var hör isåfall detta jag hemma.
Kan det vara så att det många gånger är i längtan självt vi känner oss som mest hemma.
Display- Displace
Uppvisa- Förskjuta
Display- Uppvisa, ställa ut, placera något där det kan ses, arkader, burar, bås, – konsumtion, representation.
Displace- Förskjutning, förflyttning, ta något ur sitt sammanhang och placera det någon annanstans, exil, inträda, utresa, återinträda, globalisering
Installationen på konsthall 1.0 härrör från ett intresse för frågor kring varat och tiden. Konsekvenserna av mobilitet och hastighet. Glappet mellan representation och verklighet, mellan det bestående och det flyktiga och övergångsskedena däremellan.
Utgångspunkten för verket är en man som kom från ett liv i Thailand för att börja ett liv i Sverige. En migration till en för honom ännu okänd plats. Som många gör – genom val eller under tvång. Han måste nu skapa sig en vardag i vilken han kan höra hemma.
Referenser till litteraturen är ett återkommande inslag i Ettas arbeten. Titeln “Den Andra Tigern”, (The Other Tiger), är lånad från J.L Borges-
“The Other Tiger”
Utställningen på Konsthall 1,0 är i form av en platsspecifik installation med screenprintade teckningar och en 8 mm film. Båda visas direkt på Konsthallens fönster och belyses bakifrån. Konsthallen förvandlas så till en ljuslåda/ display. Installationen som helhet är utvecklad i relation till konsthallens egna rumsliga karaktär och dess plats i det offentliga rummet och tar bland annat avstamp i Benjamins “Arkad projektet”. Tanken på arkaden som en
symbol för början av den konsumistiska eran, där presentation och representation av saker blir viktigare än värdet av den (verkliga) objektet självt.
I 8 mm filmen ser vi en man som hugger ved i en björkskog. I den exil han befinner sig tror han sig ibland se ett mönster som liknar något han känner till, en känsla att allt hör samman, att allt är förbundet. Björkarnas mönster i skogen där han hugger ved, mönstret på tigern tatuerad på hans rygg, placerad där en gång av munkar för att skydda honom från sin omgivning och för att skydda honom från sig själv. Mönstrena samman smälter. Nuet. Det förflutna. Speglas i platsen omkring honom, och upplöses sedan likt ett hologram eller som när en sten bryter en sjös spegelblanka yta.
Den andra tigern befinner sig i glappen, i rörelsen, i fragmenten, i mellanrummen
-mellan kartan och territoriet, mellan längtan och tillhörigheten, mellan det flyktiga och det beständiga, mellan jorden och världen, mellan magin och dekonstruktionen.